Lite bildminnen från Gotland
Det är sig likt... men jag hade nästan glömt bort hur mycket prylar det finns där!
Ja, det är sig likt. Men dessvärre blir det aldrig mer sig likt att åka till stugan. Men många fina minnen finns i hjärtat. Blir tårögd när jag tittar på bilderna.
Kram
Mattias, var tog ditt osmakliga inlägg vägen? Skäms med dig att skriva så. Tror eller VET att vi alla barnbarn var lika älskade av vår morfar/farfar. Jag var första barnbarnet o har tillbringat oerhört mycket tid med dem båda men ALDRIG har tanken om att jag skulle ha varit mer speciell än någon annan slagit mig! Du måste ju må dåligt! O vilka har pratat skit?! FY dig!
Jag har aldrig, och kommer aldrig påstå att jag var mer älskad av farfar än någon annan. Jag ska försöka uttrycka mig så att alla förstår nästa gång jag uttalar minnen.
Dåligt mår jag inte. Jag mår faktiskt till och med riktigt bra, har en underbar familj och fantastiska människor i min närhet.
Om jag på något sätt har trampat på någon öm tå, så var det inte riktigt min tanke.
Och nej, ingen har snackat skit vad jag vet.
Ibland önskar jag att ingen kommenterar på min blogg.
Jag missade Mattias första kommentar, men fattar vad den kan ha handlat om. Jag vet själv hur fel det kan bli ibland när man uttrycker sig i text istället för ord. Jag tror och vet att Mattias inte menade något illa. Jag kan samtidigt förstå Carinas reaktion. Men hallå, vi ska inte hålla på såhär :) peace and looove
Men
Ber om ursäkt, Pine att skiten hamnar här. Men det var ju tyvärr här det skrevs. Inte sånt man räknar med att få läsa på en annars fin blogg. Sen togs ju inlägget bort av en eller annan orsak. Men en reaktion var nog väntad.
Bra Mattias att du har det bra, tro mig, det har jag med!
Carina, inte behöver du be mig om ursäkt. Snarare en till Mattias. Varför skulle han må dåligt? Han är min son och vet hur många har "gottat sig" i hans strul, i hans ungdom. Pratat om istf till honom. Det är fakta. Ha det gott!
Pine, det är så att vi var flera som läste hans inlägg o ingen av oss har iallafall gottat oss i hans tidigare liv utan snarare varit glada att han fått det bra så varför skriva överhuvudtaget som han gjorde? Men man blir ledsen att läsa hur han skrev. Att vissa i släkten..vad han o farfar sa om dem. Är nog han som ska tala med dem det berör istället för att skriva det som han gjorde, det jag menar att då mår man inte bra om man ger sig på andra utan att säga vem det berör. Man ska kunna stå för vad man skriver. Så vad är det jag ska be om ursäkt för? Du kan skicka han telnr så kan jag prata med honom själv.
Jag menar följande; vad ger dig rätt att påstå det du skrev, "Du måste ju må dåligt". Jag tänker inte vara någon jävla medlare. Prova Eniro om du vill ringa. Man ska säga och skriva det man törs stå upp för. Du kan inte förneka att det tidigare var mycket prat OM Mattias bravader.
Detta har ju uppnått märkliga proportioner. Det fanns ingen som helst anklagelse mot någon specifik person, det fanns ingenting skrivet om att jag på något sätt var mer populär än någon annan.
Om någon person har missförstått allt, så är det beklagligt. Jag uttryckte att det var en enorm förmån att få tillbringa så mycket tid på ön.
De flesta av åren tillbringade jag dessutom tillsammans med Fia, och de första med Carina.
Det finns ingen anledning för någon att ta något av det jag skrev som negativt.
Att det fanns en viss avund, inte bara mot mig utan även Fia var ett faktum - åminstone så som jag uppfattade det av ett samtal med farfar. Ingen behöver må dåligt för detta.
Snedvrid sen inte det jag skrev, för jag har som jag tidigare skrev ALDRIG påstått att någon var mer populär än andra.
Är det nu fortfarande om möjligt någon som inte förstått detta, eller är grinig så ger jag i ärlighetens namn själva fan i det. Man läser det man vill läsa och tolkar saker som man själv vill.
Om jag har läst i tidningen att det blåst kuling över Nordsjön, så kan jag i min vildaste fantasi inte få det till att allt vatten blåst bort ur sjön Båven.
Ha det bra!
