Ett litet farthinder
Usch, det later inget vidare. Hoppas att det gar over snabbt och att Lena klarar sig den har gangen. Ja, visst sjutton ar det sa. Sedan finns det sadana som tror att de genast blir sjuka bara nagon rakar hosta fem meter ifran dem - tank sa manga sjukdagar folk skulle behova ta ut om man ska vara hemma vid minsta lilla forkyldning bara sa att man inte smittar nagon annan!
Att vara hemma för en förkylning utan att man har hög feber är lika dumt som att slicka på lyktstolpar i minus 25 graders kyla.
Förkylningen har jag snart gjort mig av med. Idag fortsatte klantet. Jag tog en "dålig genväg" bärande ett armeringsnät och ramla och vred till mitt dåliga högerknä. Omväxling var ordet!
Du har ordentligt med tur du. Men det är lire av detta vi vill läsa i bloggen. :)
Kan de vara så att bara för att du skördat framgång när det gäller viktnedgången, så får du med automatik massor med andra motgångar för att du inte ska bli för märkvärdig?
Skämt åsido. Ha det bra med knät!
Du kan ha en poäng där Matte. Innan jag halkade och sträckte mig i ryggslutet gick jag och tänkte så här; fasiken vad lätt det går att röra sig med nästan 25 kg mindre!
