Vildandsvägen 3
Igår var det, exakt på dagen, 26 år sedan vi flyttade till vårt nyinköpta radhus. Vi var unga, vackra och lyckliga småbarnsföräldrar. Lilla Josefine var 1 månad och Sandra "stora tjejen", 1 1/2 år. Mattias bodde med sin mamma i Katrineholm och var hos oss varannan helg.
Radhuset på Bjuren har sin historia som alla, som behöver, känner till. Det har varit vår trygghet, vår fasta punkt i tillvaron. Grannar har flyttat både till och från. Vi fick nya vänner. Speciellt Inger och Rolf som vi hade så mycket gemensamt med. Ett otal roliga konsertresor. För att inte tala om ett par oförglömliga midsommarfester. Deras Martina blev ju snabbt en bästa kompis till Sandra.
Hannu och Erja blev nära, kära grannar. Många roliga, oförglömliga minnen med Er!
!988 fick vi vår tredje dotter, Rebecca, och blev med Folkabuss innan minstingen och mamma Anja skulle hämtas hem från BB. Tänk vilka resor vi hann göra med våran suveräna Caravelle. Finland, ett antal resor. Danmark likaså.
Lilla bäbisen Lovisa kom till oss i maj 1990. Som blivit stor och bor i Belgien. Lovisa ville alltid följa med pappa. Tvätta bilen, byta däck. Åka och handla. Sitta bakom min stora röv i cykelsadeln! Inte alltid utan avgaser!
Hämta hem Sandra en midsommar med skottkärra till väntande taxi. Alla kalla fredagkvällar på läktaren i ridhuset när Rebecca och Lovisa var hästtokiga. Vi var ett härligt gäng barn och vuxna där ute.
Men allt har sin tid. Jag gjorde ett, med facit i hand, felval 2000. Jag har saknat och gråtit dom tårar som många andra gjort. Jag slösade bort mina år fram till 2006. Kan inte spola tillbaka. Men är glad att vi var på Gotland en sista gång tillsammans medans mamma Esther var pigg!
I morgon är det husvisning på Bjuren. Känn vemod, saknad och gråt. Det har jag gjort/kan göra igen.
All kärlek till min stora FAMILJ!!
Så himla fint pappa, du gjorde mig alldeles gråtfärdig!
Tack Rebecca. Mina nära och kära är mitt allt.
Samma här! Jättefint skrivet pappa.
Otroligt fint skrivet pappa. Först nu inser jag att huset med alla fina minnen om några månader kommer tillhöra någon annan. Jag storbölade och det behövdes. Kram
Ett otroligt fint inlägg, pappa. Jag storgrät jag med. Det känns så tungt det här, men alla fina minnen kommer alltid finnas kvar! Kram
Jag förstår att det känns. Som sagt så många minnen som finns i dom väggarna. Men livet måste gå vidare. Kramar
Jag måste instämma. Vildandsvägen tillsammans med huset på Gotland är verkligen två "hem". Än idag när jag kommer till Vildandsvägen så känns det "hem", då kan jag bara gissa hur det är för er andra som bodde där betydligt längre än jag.
Trist att båda "hemmen" snart är ett minne blott. Eller kanske är det tvärtom.
Tjolahopp! (från han utan sin kära 4S som blev stulen i fredags)
